Med ögon för dolda talanger

Netpub_Ewelina

Här kan du läsa
reportaget i en
bläddervänlig
onlineversion!

TEXT: Jonas Svensson  |  jonas@creativagemenskapen.com
FOTO: Urszula Striner  |  urszula@algonet.se

Ewelina1För drygt 30 år sedan lämnade Ewelina Perski ett enehanda kontorsjobb i Polen. När hon klev in på arbetsförmedlingen i Malmö lade hon fram förslaget att bli astronaut. Rymden fick dock vänta. Istället är hon idag en driven restaurangchef med nävar av stål och ett öga för dolda talanger.

Det är slutet av september 2017 när jag kliver in genom entrén till Lugna gatan 38 i centrala Malmö. Här, vid samma tid för två år sedan, presenterade Creativa Gemenskapen nyöppningen av lunchrestaurangen på Victoriahus. Ewelina Perski var med på tåget från dag ett.

– Jag jobbade många år för en stor restaurangkoncern, framför allt på Sydsvenskans restaurang på Segevång. Efter att Sydsvenskan flyttade till Rådmansvången började jag jobba på Victoriahus. Efter en tid beslutades dock att restaurangen skulle stänga på grund av dålig lönsamhet, berättar hon.

Det var i samband med detta som idén väcktes att Creativa Gemenskapen skulle ta över.

Efter mycket planering och många möten blev det också så.

– Jag tog semester, och när jag kom tillbaka så körde vi! Det var tufft i början och det tog cirka ett år innan allt föll på plats. Men så är det alltid, oavsett, det krävs ungefär ett år för att få en restaurangverksamhet att sätta sig.

Ewelina vet vad hon pratar om, hon kan restaurangbranchen. Men att hennes yrkesliv skulle utspela sig i kök var inte alls självklart.

Bildt kom i vägen
Ewelina kom till Sverige från Polen i mitten av 80-talet. Bakom sig lämnade hon ett arbete med skyffla papper i den forna kommuniststaten, och framför sig hade hon en tanke om att studera till förskolelärare. Hon skulle få utbildningen betald och allt pekade på att hon skulle bli förskolelärare.

– Men så blev det regeringsskifte -86 och Carl Bildt kom, så plötsligt gällde det inte. Jag kunde och ville inte ta lån så jag fick tänka om, berättar hon.

Inte astronaut, men väl restaurangchef med attityd.

Nästa gång Ewelina klev in på Arbetsförmedlingen sa hon att hon var beredd att bli astronaut eller vad som helst, så länge det innebar att hon slapp att ta lån.

– Haha, jag glömmer aldrig det mötet, berättar Ewelina och kan knappt sluta skratta vid minnet.

Hon blev inte astronaut, men började däremot praktisera på ett café vid Caroli, och därefter blev det restaurangskola.

– Det var egentligen en ren slump att det blev som det blev. Jag hade ingen aning om hur man lagar mat, jag var inte ens intresserad av det. Men så småningom började jag tycka att det var kul.

Så småningom blev det arbete på en lång rad restauranger och krogar i Malmö, merparten under ledning av legendariske restaurangägaren Alain Lemaire på La Petit France, La Couronne med flera välkända Malmökrogar.

– Han var verkligen en sträng lärare, den gamla skolan, påpekar Ewelina och rättar samtidigt till sin dubbelknäppta kockjacka.

Ödmjuk handledare, strikt arbetsledare.

Annorlunda men inte svårare
Den gamla skolan har nog en plats hos Ewelina också. När jag sitter med under ett informellt möte i personalköket noterar jag att om Ewelina Perski behöver säga ifrån på skarpen behövs det ingen megafon. Hon har liksom en naturlig aura av auktoritet över sig, vilket ibland kan vara en fördel i rollen som restaurangchef.

– Kanske är det en fördel att jag är äldst här, att det finns en naturlig auktioritet i detta. Men man måste veta vad man pratar om. Om de du jobbar med märker att du inte vet vad du pratar om så får du knappast någon respekt, understryker hon.

Jag får snabbt intrycket att Ewelina är en person du vill ha i din ringhörna. Hon står upp för sina praktikanter och medarbetare. Och utmaningen i att driva restaurangen på Victoriahus handlar inte bara om matlagning, inköp och ekonomi, utan även att arbeta med den målgrupp som Creativa Gemenskapen fokuserar på.

– Jag tänkte, jag har jobbat med så många människor, och alla människor är olika. Det kan inte bli svårare. Möjligen annorlunda, men inte svårare, konstaterar Ewelina.

Tålmod och ödmjukhet
Creativa Gemenskapens praktikanter har ofta en längre tids frånvaro från arbetsmarknaden. Det kan handla om utbrändhet, psykisk ohälsa eller tidigare missbruksproblematik. Detta ställer förstås höga krav på handledaren.

– För det första måste man ha tålamod. Och även förmågan att vara ett steg före, att kunna läsa av människor och hur de mår just den dagen. De kommer ofta med mycket stort bagage och olika problem, då måste man ta hänsyn till detta och vara lite ödmjuk. Det är även viktigt att kunna prata helt enkelt, för det är inte sällan ett behov som finns, förklarar Ewelina.

Kontrasten mellan det konkreta restaurangarbetets hårdare linje och de mjukare värdena är stor. Det finns uppenbarligen två Ewelina; den ödmjuke handledaren och den strikta arbetsledaren.

– Ja, det första intrycket de får är kanske att ”Åh, hon är en sån satmara”, men efter nån dag har de en helt annan uppfattning, ställer frågor eller till och med lättar på sitt hjärta och lite till.

Ewelina vill inte tala i termer av att hon är sträng, istället talar hon om behovet av att vara konsekvent.

– På de områden som måste fungera i ett kök är jag konsekvent och backar inte. Om jag backar på de punkterna då får vi problem, säger hon bestämt och med eftertryck.

Bara genom att tala om det så smalnar hennes ögon en aning och en barskare sida glimtar förbi. Det försvinner lika snabbt och ersätts av ett varmt leende när vi börjar talar om sommarens semesterperiod.

När Ewelina hade semester lämnade hon över hela ruljansen till sina adepter. När hon återvände från ledigheten hade alla matgäster bara beröm och lovord.

– Det var ett stort framsteg. De kan betydligt mer än de själva vet om, hävdar Ewelina.

Med öga för talang
I det uttalandet döljer sig en annan av Ewelinas många egenskaper; hon har ett speciellt öga för individers fallenheter.

– Jag är duktig på att dra ur människor det de verkligen gillar, dolda talanger som de kanske inte själva är medvetna om, förklarar hon.

– Det är otroligt att se människor som haft så mycket problem, och som fortfarande bär ett tungt bagage, ersätta osäkerhet med lust och självständighet. Det glädjer mig att de utvecklas, och att jag har en del i detta, säger hon med ett drag av stolthet.

Samtidigt finns det en annan sida av myntet, och det är frustrationen över att det aldrig tycks finnas några samhällesresurser till just den här målgruppen.

– Det tycks alltid finnas pengar till en massa andra saker som inte är nödvändiga, men de som verkligen behöver hjälp måste kämpa och kämpa för att hålla näsan ovanför ytan. Inom Creativa Gemenskapen tar vi hänsyn till många faktorer som en privat arbetsgivare aldrig skulle ta hänsyn till, menar hon.

– Ingen vill hamna i det svarta hål de en gång varit i, lägger Ewelina till med en bekymrad ton.

Den bästa känslan
Trots allt arbete med att sköta en resturang och det ansvar som följer med att vara arbetsledare, så är inte stress den dominerande känslan en vanlig arbetsdag.

– Nej, jag planerar allt så väl att det inte finns anledning att stressa. Och om du stressar så uppnår du sällan någonting, förklarar Ewelina vis av erfarenhet.

Ewelina har ett speciellt öga för individers fallenheter.

Yrkets glädjeämnen kan vara många och av varierande storlek. Men efter en stunds betänketid så ger Ewelina mig ett svar på frågan vad hon tycker är roligast med sitt jobb.

– Det absolut roligaste är större fester eller arrangemang med à la carte. Att tillsammans med beställaren komma fram till vad de är intresserade av, och ta fram några olika menyer för dem att välja från. Det är jättekul, och är stor skillnad mot luncherna, som ju går mer på rutin. Att se helheten av ett sådant jobb – efter 30 år i yrket gör det mig fortfarande glad.

Och efter tre decennier i branchen ser Ewelina ingen anledning att varva ner eller se sig om efter något annat. Creativa Gemenskapens lunchrestaurnag på Victoriahus kan fortsätta skatta sig lyckliga över sin guldklimp.

– Jo, jag gör verkligen det jag gillar här. Det känns väldigt positivt och naturligt det jag gör. Och naturligtvis att få se hur de som arbetstränar här successivt utvecklas. Om jag kan gå hem efter jobbet med känslan att allt har gått bra och att alla är nöjda, då kan jag också känna mig nöjd. Det är den bästa känslan.


Creativa Gemenskapens kooperativ är ett arbetsintegrerande socialt företag. Vår största styrka är det sociala värdet. Våra verksamheter handlar om att skapa samhällsnytta. Som arbetsintegrerande socialt företag har vi som mål att genom delaktighet och arbete integrera människor i samhälle och arbetsliv. Tillsammans med ABF ingår Creativa Gemenskapen i projektet Kreativ Arbetsmarknad som har som mål att skapa arbeten till personer som står långt från arbetsmarknaden. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s