Mannen med mod att korsa gränser

Netpub_Gelle

Här kan du läsa
reportaget i en
bläddervänlig
onlineversion!

TEXT: Jonas Svensson  |  jonas@creativagemenskapen.com
FOTO: Urszula Striner  |  urszula@algonet.se

Gelle1aAtt få jobba med människor är det bästa för mig, säger Gelle Warsame. Och det gör han till stor del idag. Men jobbet, och alla de erfarenheter han har tillskansat sig längs vägen, har inte kommit ur tomma intet. Gelle vet vad som krävs för att få ett arbete, och han har tagit stora beslut och tillryggalagt många mil för att lyckas.     

Gelle Warsame är 54 år, det hade jag aldrig kunnat gissa.

– Nä, det är många som inte tror på det. Insidan är 54 år i alla fall, säger Gelle och skrattar.

Han gör ofta det. Skrattar. Och ler. Den här dagen gör han det sittande i en stol på Creativa Gemenskapens kontor i Malmö.

Han har nyligen förnyat sitt körkort, och tar fram plånboken för att visa mig det gamla. På bilden har han svart lockigt hår, skägg och mustasch. Jag har svårt att känna igen honom. Idag är Gelle slätrakad både på hakan och huvudet, även om en New York Yankees-keps för tillfället täcker hjässan.

Han är kort till växten, vilket kan vara en anledning till att han uppfattas som yngre än han egentligen är. Eller så är det det där oförställda leendet. Oavsett längden i strumplästen är det alldeles uppenbart att där finns ett stort och modigt hjärta i bröstkorgen.

Rörlig och redo att satsa
Gelle är uppväxt i Somalia, i gränstrakterna till Etiopien. Han kom till Sverige 1988, och inom kort hade han skaffat sig ett jobb på Monarks cykelfabrik i Varberg.

– Jag har fortfarande kvar mitt intyg från jobbet på Monark från 1989, berättar han. Jag sparar det mesta, och har massor av intyg, från England, från här, från överallt.

Han har rört på sig mycket, såväl av tvång som mer strategiskt. Gelle vet att jobb inte bara kommer flygande och landar i knät på en. Han är beredd att kämpa för det.

Gelle3

– Grejen är att det inte räcker att bara komma hit och söka jobb på Arbetsförmedlingen. Man måste ta initiativ själv, skaffa nätverk av vänner. Folk måste lära känna dig, veta att de kan lita på dig, förklarar Gelle.

– Jag har utbildning i plåtslageri, jag har körkort, jag har truckkort…Man måste satsa!

Denna inställning har bland annat lett honom till Stockholm, Göteborg, Birmingham och Malmö. I Göteborg arbetade han mycket inom föreningslivet, och utbildade sig också till bilplåtslagare och fick jobb som bilskadereparatör, samt arbetade som vaktmästare på Viktoriaskolan.

I brist på arbete i början av millenniet tog han beslutet att flytta till Birmingham i Storbritannien för att pröva arbetslyckan. Driven som han är fann han snart ett jobb som maskinoperatör i Redditch, och blev kvar i många år. Men arbetsbristen hittade så småningom till Redditch också, och de sista två åren i Storbritannien stod Gelle utan jobb. Han tog åter ett stort livsbeslut, och kompassnålen pekade på Malmö.

På okänd mark
– När jag kom hit hade jag aldrig varit i Malmö innan, kände ingen som bor i Malmö, kan du tänka dig!? Jag chansade! Men jag visste att Öresundsbron fanns här, och att det är en bra stad som ligger nära Danmark och kontinenten, om jag skulle behöva söka mig vidare för att finna jobb någon annanstans, förklarar han.

Att landa i en främmande stad och inte känna en kotte var tufft. Och han hade svårt att hitta en anställning. Tack vare folk han träffade på ett föreningscafé på Möllevången fick han tipset att kontakta det sociala företaget Creativa Gemenskapen. Några dagar efter mötet hörde projektkoordinatorn av sig. Precis alla som hon talat med hade rekommenderat och lovordat Gelle varmt, och han började snart praktisera, vilket sedan ledde till anställning.

Gelle2

När Gelle beskriver mötet med koordinatorn och beskedet så tryter orden, och han sträcker båda armarna i luften i en segergest. Lika talande som något annat.

Plirig problemlösare
Idag har Gelle varit anställd hos Creativa Gemenskapen i cirka två år, och arbetar som lokalvårdare på Mosaiken, som är ABF Malmös hus för kreativa verksamheter. Utöver det städar han även några replokaler i Annelund två gånger i veckan. Men Gelle är så mycket mer än lokalvårdare. Han gillar människor, och på Mosaiken har han snabbt blivit en del av huset, och fikar ofta tillsammans med cirkelledare och deltagare. Han är utan tvekan omtyckt, och det är lätt att förstå; han är lätt att tycka om, med ett till synes evigt smil på läpparna och plir i ögonen.

Mosaiken är ett rejält hus; tre våningar med massor av mötesrum, verkstäder, publika utrymmen och ett femtontal toaletter. Det är stora ytor som vilar på den lille mannens axlar. Gelle tar fram sin mobiltelefon och visar mig hur han brukar börja dagen. Där finns massor av foton på scheman över vilka tider det är verksamheter i de olika lokalerna. På så sätt är han förberedd på vad som väntar under dagen. Har det exempelvis varit en kurs i keramik så vet han att och när det finns behov av städning.

Trivs omkring människor
Det är tydligt att han är ordningssam och strukturerad. Jag undrar om han inte blir lite inspirerad av att jobba så nära en massa olika kreativa verksamheter?

– Nej. Jag tycker visserligen om att prova nya saker, men det är inte min grej. Jag kan inte måla alls. Min dotter däremot, hon är jätteduktig på att teckna, berättar han inte utan stolthet.

Gelles 16-åriga dotter bor i Storbritannien med sin mamma, men Gelle har ständig kontakt med henne.

– Heeela tiden! Det måste man, säger han med eftertryck.

Istället för vidare reseeskapader blev Gelle alltså kvar i Malmö. Och han verkar inte missnöjd över detta.

Gelle4

– Jag skulle aldrig göra nåt som jag inte känner mig tillfreds med. På många sätt är det ett jobb där jag känner mig bekväm och hemma, eftersom jag har jobbat mycket inom olika föreningar tidigare. Och trivs med att jobba omkring andra människor, det är så många som har sagt det till mig, att det passar mig att jobba med människor.

– Visst tänker jag lite framåt också, vi måste ha drömmar. Men jag trivs med det jag gör just nu. Kanske skulle jag kunna jobba ännu mer med människor på något sätt? Jag vet inte riktigt vad det skulle vara. Men det känns viktigt för mig. Allting handlar inte om pengar, menar Gelle.

Himmelsblå arbetsmyra
När jag frågar honom vad han gör när han inte jobbar, så missförstår vi varandra en smula. Han svarar rappt, nästan indignerat:

– Jag skulle aldrig sitta hemma! Jag trivs med att jobba här!

Jag formulerar om frågan och han lyser upp som sol.

– Aha! Det är fotbollen! Jag är Malmö FF:are. Jag missar aldrig en match här i Malmö.

Han har överlag ett stort fotbollsintresse, och följer gärna andra ligor utöver Allsvenskan, och Champions Leauge med mera.

– Ja, heeela tiden!

Han tillbringar också mycket av sin lediga tid på samma föreningscafé som blev ingången till Creativa Gemenskapen. Där spelar han ofta Mulle (kortspel) med vännerna.

– Ibland när de är en man kort brukar de ringa mig, men jag får ofta tacka nej, jag jobbar ju.

Gelle5

Livet tar oss ibland till oväntade platser, försätter oss i oplanerade situationer. Vissa råder vi inte över, andra kan vi påverka själva om vi har mod och vilja. Gelle tycks ha upplevt sin beskärda del av båda. Jag undrar hur hans tillvaro hade sett ut ifall han inte hade hittat Creativa Gemenskapen?

– Jag hade fortsatt kämpa! svarar han omedelbart och utan tvekan i rösten.

Det är ett svar som inte förvånar mig det minsta. Jag tycker att det ringar in personen Gelle väldigt bra; en evigt leende kämpe.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s