Att med kärlek långbaka högrev

Netpub_EvaC

Här kan du läsa
reportaget i en
bläddervänlig
onlineversion!

 

TEXT: Jonas Svensson  |  jonas@creativagemenskapen.com
FOTO: Urszula Striner  |  urszula@algonet.se

EvaC1Hon flyttade hemifrån tidigt och sedan tycks det bara ha rullat på. Idag har hon ett radband av barn och barnbarn. Yrkesmässigt har hon gått från att hantera klagomål på luddfilter i torktumlare till att sjunga husmanskostens lov. Möt Eva Carlberg, 57 år, som förverkligat sin livsdröm.

Innan jag ska möta upp Eva Carlberg, kökschef på restaurang Köket by CG i Malmö, föreställer jag mig en jäktad kvinna med händer och tankar lite varstans. Jag misstar mig fatalt. När hon dyker upp är hon samlad och verkar inte alls stressad över att lämna restaurangköket för att tala med mig.

– Jag flyttade hemifrån när jag var fjorton år, och har klarat mig ganska bra sedan dess, berättar hon över en kopp kaffe, som ett inflik på mina farhågor.

Eva är kort till växten, har tydliga smilgropar och kortklippt hår. Hon ser lite charmigt full-i-fan ut där hon sitter i sitt blåa köksförkläde och pliriga ögon. Den lugna fasaden är förstås inte helt rättvisande. För visst är det mycket att göra i ett restaurangkök, och mycket ansvar. Konsten är att hantera det på rätt sätt.

Pendling och barnbarn
Köket by CG drivs av det sociala företaget Creativa Gemenskapen, och förutom några sporadiska gästspel har Eva varit anställd här i fyra månader. Inledningsvis har det blivit mycket jobb, lite för mycket kanske, men hon förklarar det som en del i fasen att komma in i ett nytt arbete.

– Framöver ska det inte bli mer än fem dagar i veckan. Jag pendlar mellan Ängelholm och Malmö, och det är ju en bit. Dagarna blir ganska långa.

Featured_EvaC_2
Det är sällan en lugn stund i ett restaurangkök, men tid för avsmakning bör det alltid finnas.

Restaurangen ligger i direkt anslutning till en mötesplats för seniorer, Mötesplats Tuppen, i stadsdelen Slottsstaden. Där är det också alltid mycket i görningen; biljard, stickcafé, utställningar och offentliga kulturarrangemang. Bakom ryggen på oss sitter ett dussin personer och spelar bridge vid fyrkantiga små bord. Att förvänta sig lite andrum när hon kommer hem är sällan lönt det heller.

– Jag har själv fött fem barn, och har tre som följde med min man. Just nu producerar de barnbarn i ett rasande tempo. Hemma hos mig vet man aldrig om man är tre eller tretton till middagen, förklarar Eva på en dialekt som ger en ledtråd till hennes uppväxtort Höganäs.

Ska man tro Eva så sker inte besöken i första hand för hennes goda mats skull, utan mer för att få hjälp med barnen och bara prata och få gnälla lite.

– Ja, sånt där som man har mammor till, som Eva uttrycker det.

Tröttnade på luddfilter
EvaC3Tidigare har Eva arbetat inom bostadsbranschen i trettio år, först som ombudsman på Hyresgästföreningen i Helsingborg, och sedan en lång period som marknadschef på ett bostadsbolag i Ängelholm.

– Jag jobbade mycket med störning och grannkonflikter. Tvättstugefrågor har jag ägnat mig åt in absurdum, luddfiltret i torktumlaren och sånt, berättar Eva.

Jämte heltidsarbetet på bostadsbolaget i Ängelholm, så drev hon under fem år även bygdegården i Strövelstorp på helt egen hand. Hon stod värd för bröllop och andra stora festarrangemang. Hon lagade mat, diskade, städade, handlade, dukade. Det är helt uppenbart att Eva inte drar sig för att arbeta och hugga i. Men allt har förstås en gräns.

– Mot slutet hade jag 44 helger inbokade per år, då insåg jag att det inte höll att göra både och. Hade jag varit lite modigare hade jag satsat på maten, men så blev det inte. Inte den gången.

De skulle dröja ytterligare en tid innan möjligheten till förändring infann sig.

– Jag hade varit ganska trött på jobbet i många år, och det kom till en punkt där jag och företaget strävade åt olika håll. Då bestämde jag mig för att göra något annat.

Omedelbar respons
Eva lade bostadsbranschen bakom sig och började en lärlingsutbildning till kock. Veckorna bestod av en dag i skolan och fyra dagar på praktik. Praktiken gjorde hon på Hotell Skansen i Båstad, där hon också fick en timanställning. Hon fortsatte att jobba i Båstad efter utbildningen, tills den dagen hon fick se att Creativa Gemenskapen efterlyste en kökschef.

– Det kändes som om annonsen hade skrivits för just mig. Att få chansen att arbeta fullt ut med detta, det är ju väldigt roligt. Det är en livsdröm som förverkligas, berättar hon, liksom fortfarande häpen.

EvaC2Det är en ocean mellan att arbeta med bostadsfrågor och att sköta en restaurang. På bostadsbolaget kunde hon ha ett planeringsperspektiv som sträckte sig fem år fram i tiden, och som hon ibland aldrig ens såg resultatet av.

– Här ser jag ett omedelbart resultat av det jag gör; jag lagar maten, serverar den och får kommentarer från de som äter. Det är en väldig tillfredsställelse, att varje dag få respons på det man gör, förklarar hon.

Att Creativa Gemenskapen är ett arbetsintegrerande socialt företag är ytterligare en väsentlig skillnad, och någonting som Eva uppskattar.

– Här kan man gå fram i ett lite lugnare tempo, det här företagets syfte är ju inte att vinstmaximera. Vi har förstås ett uppdrag att laga och servera mat till de som kommer hit och äter, men syftet är också att lotsa fram människor som har svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden. Det ger möjligheter att jobba på ett helt annat sätt, menar hon.

Husmanskost i fokus
Eva har lagat en hel del ”fin mat” genom åren, men vad hon verkligen brinner för är att laga husmanskost. Detta leder oss in i en något snårig diskussion om vad husmanskost egentligen innebär. Vi berör inhemska och importerade traditioner, vi talar kultur och bruna bönor med fläsk, innan Eva kommer med den perfekta begreppsformuleringen:

– Mat som lagas på råvaror som inte kostar skjortan, som är god, näringsriktig och mättande. Det är husmanskost för mig.

Featured_EvaC_1

Hon utvecklar sina tankar.

– Det är igen konst att steka en oxfilé till perfektion, det ligger liksom i köttet. Att däremot långbaka en högrev så att den blir riktigt god kräver lite tid, omsorg och kärlek. Och det är betydligt godare vill jag påstå. En bit oxfilé smakar ju egentligen inte så mycket, den är bara mör.

Efter denna programförklaring drar jag mig nästan för att fråga, men dristar mig likväl att höra om hon aldrig lagar halvfabrikat när hon kommer hem från jobbet och är trött.

– Nej, nästan ryter Eva bestämt, det gör jag inte.

Jag vet egentligen inte vad jag hade räknat med för annat svar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s